När två föräldrar väljer att separera.

Jag fattar inte hur så många kan tycka att det är en "frihet" att vara utan sitt barn varannan vecka eller två dagar i veckan eller hur man nu har delat upp det i en separaion.

För mig är det fullkomligt obegripligt hur man kan vilja vara ifrån sitt barn så mycket. Jag har ångest när jag ska lämna mitt barn över en natt.

Sjuka människor. Varför skaffar man barn då? Om man ser det som en lättnad att bli av med dem varannan vecka och "slippa" 50% av deras liv, menar jag.

Jag är glad över att jag inte har någon sådan mentalt labil, självisk och självupptagen människa i min närhet.

De sa "vad duktig du är!". Sen ringde 2000-talet och sa "Skärp dig. Gör inte det du tycker om och kan! För det är inte jämställt."

Jag gillar inte logiken.

Idag bakade jag cupcakes. Cupcakesen i sig blev, utseendemässigt, totalkatastrof. Men de blev goda. Sen tog jag vara på den redan varma ugnen och lagade middag.

Allt medan min sambo var ute och bytte hjul på bilen.

FÖR ATT VI VILL.