I går kväll bestämde jag mig för att nu får det räcka. Jag tänker inte leva ett liv i ovisshet.

Under min nereperiod som jag hade förra veckan var det EN vän som brydde sig. En vän som jag knappt ens träffar. Det fick mig att öppna ögonen och inse att jag inte tänker ödsla mer energi på att försöka med er andra.

Så nu är det så här; Jag skiter i er. Jag tänker inte ta fler initiativ. 

Men vill ni ses så vet ni var jag finns och hur man kan nå mig. 

Tjillevipp!

Herregud jag spyr på jantefjantar och avundsjuka. Folk tappar ju fattningen fullständigt på grund av den.
Varför kan vi inte glädjas åt varandras framgångar och val i livet i stället för att avundas dem?
 

Faktiskt allt jag har att säga om saken.

Nåt som är så fruktansvärt irriterande och enerverande är folk som inte vågar kliva utanför sin lilla töntiga låda.

När allt är fyrkantigt, lagom och precis som det alltid har varit - då är alla nöjda.

Och jag spyr på det.

Jag drabbas av bakslag efter bakslag och blir sviken gång på gång men jag slutar tamejfan aldrig att försöka.

Det spelar ingen roll hur många dåliga ursäkter ni kommer på. Jag kommer alltid att veta varför ändå.

Nån gång i veckan ska vi göra en favorit från förra året i repris! Nämligen en västerbottensostpaj med kantareller. SÅÅÅ gott! Dessutom både GI- och LCHFvänligt.

Receptet är för 8 portioner

300 g Philadelphiaost

400 g riven västerbottensost (för plånkans skull köp INTE färdigriven. Den kostar dubbelt så mycket!!)

1 dl finhackad dill

3 ägg

500 g kantareller

1 msk smör, till stekning

1 krm salt

1 krm vitpeppar

Sätt ugnen på 175°. Vispa ihop ostarna med elvisp och tillsätt dillen. Vispa därefter ner äggen, ett i taget.

Smörj och bröda en rund bakform (ca 26 cm i diameter) med löstagbar botten.

Häll i ostsmeten och grädda i mitten av ugnen i cirka 30 minuter. Smeten ska fortfarande vara lite lös i mitten. Låt svalna.

Stek kantarellerna i smör, smaka av med salt och vitpeppar och toppa pajen med dem.

Enjoy! 

Men vem gör inte det.

Tro mig jag försöker att bättra mig. Jag försöker att passa in. Jag hyser inte agg mot någon! (Förutom en person från tiden innan Andreas, men det är ju en helt annan historia.)

Jag tragglar inte. Jag går vidare.
Herregud, alla kläcker ur sig dumma saker då och då. Det är sånt som händer! Man MÅSTE lära sig att säga "ääähvafan, skit samma!" och gå vidare i livet med ett leende på läpparna. Ingen mår bra av att gå och vara småsur på nåt! Bättre att få det ur systemet en gång för alla. 

Det här är inte riktat mot någon in particular, bara allmänt sunt förnuft! 

Tack för mig och tjillevipp! 

Lämna sitt liv och ta över en annans. Att göra det är det dummaste man kan göra, men ändå gjorde jag det. Jag gick från "Kattis"(med de vänner jag hade då men lämnade bakom mig) till "Andreas flickvän" (och de vänner som jag trodde att jag fick då). Inget fel i det, men felet är att ingen verkar ha några planer på att acceptera mig som den jag är. Jag lever inte upp till era förväntningar, ingen överraskning där.

Men jag är sån här. Jag har ingen fasad och jag kan, precis lika lite som alla andra, förändra den jag är.

Fan att det ska vara så svårt. Om det bara vore lite enklare så hade jag säkert haft en miljon vänner nu. Men jag har än idag inte hittat människor som pallar trycket.

Gud vad jag längtar till den dagen då jag faktiskt hittar några.

Någon som jag kan säga vad jag tycker till utan att helvetet brakar löst.

Någon som accepterar att "på ett annat sätt" inte är fel. (ex. dagis vs. inte dagis.) 

Jag vill inte ha falska relationer av något slag. Jag vill veta vart jag står i en relation. Punkt slut.

 

Okej, det finns en människa i min omgivning som accepterar och har så gjort i alla dessa år. Men det är så långt dit.

Om nu nån skulle undra, så idag äter vi Lindagegga!

Du behöver:

ca 400 g Kycklingfilé

½ påse tacokrydda

1 förpackning krossade tomater

1 burk majs (fast jag brukar ta två för jag älskar majs)

1 burk Kidneybönor

Bulgur

Gurka eller sockerärter

Stek kycklingfilén. Tillsätt de krossade tomaterna, tacokryddan, majsen och bönorna. Rör om och låt koka upp.

Tillaga under tiden bulgur enligt anvisningar på förpackningen. Skiva önskad mängd gurka, dela skivorna i halvor och blanda ner i bulguren när denna har kokat färdigt.

Voila! Busenkelt, nyttigt och jättegott!