Men inga ord formas i huvudet.

Jag blir tammefan tokig på folk. Alltså varför försöker folk vrida på allt så det till slut bara blir löjligt, i stället för att bara erkänna att man sagt/agerat fel eller olämpligt?

Varför är ärligheten så svår att hantera? Alla vill alltid ha ärliga vänner, men är man ärlig så är man ingen vän. Logiken liksom.. finns inte.

Jag är så avundsjuk på små barn och djur. Där är allt logiskt. Det är ärligt och helt utan konstigheter.

Nätstake (eng. web cojones), förresten. Undrar om jag ska föreslå det som ett nytt begrepp för SAOL. Eller åtminstonde lägga in det på wikipedia.
Nätstake är något som, i takt med att internet blir större, fler och fler besitter. Det är förmågan att spy ur sig all möjlig dynga på nätet, men när det kommer till kritan och man blir konfronterad är det inte mycket till stake kvar. Om ens nån.

Aldrig, aldrig, aldrig någonsin kommer jag att stå vid sidan utan att säga nåt och låta människor i min närhet bli utnyttjade eller sårade.

Det går inte att komma undan. Jag låter det inte sippra ut i sanden och försvinna.

Verkligen. Vi måste vara hemska människor. Vilja ha betalt (i alla fall se en betalningsplan) för en bil som vi sålde till skampris för 2½ år sedan.

Eller borde jag skämmas och be om ursäkt för att jag sa det i skrift?

Eller..?

Jag är rätt trött på det här nu. Alla människor har så mycket dränkta och kvävda känslor som kommer upp till ytan när någon trampar på en tå.

Varför är ord som "ja, fan. Du har rätt. Vi borde komma på en lösning på problemet." så svåra att säga? 

Varför ska folk överlag ALLTID ställa sig i försvarsposition och vända taggarna utåt?

Tänk om folk kunde vara lite mer öppna. Inte stänga in sina känslor och tankar. Då skulle sånt här aldrig hända. Då skulle jag inte bli kallad hackspätt när jag yttrar mig. För då skulle det vara common sense att säga det man vill ha sagt. 

(Ordet folk i den här texten refererar till, först och främst, folk överlag. Men även till dig.)

Ibland släpper jag ut vreden. From hell. Och då hamnar det ofta här, i skrivna ord. Bättre det än att jag släpper ut den i verkligheten med talade ord. Här kan jag rikta min ilska, i verkligheten är det första bästa person i närheten som får utstå det.

And it ain't pretty.

Men, fördelen är att jag inte är långsint. Min syn på olika människor förändras bara.

Ja, jag tänkte ju bara säga det också. Anledningen till att jag har lösenordsskyddat är för att psykopatiska människor från mitt förflutna inte ska få tillgång till mitt liv. Bara så ni vet. Hoppas ni har tänkt på det när ni har delat ut lösenordet åt höger och vänster!