Alltså.. Nu blev det ju med den här bloggen precis som med den förra. Jag drar mig för att skriva i den för att det har varit så mycket mörkt och deprimerande ett tag.
Men sen jag kom till insikt förra veckan så har jag verkligen mått mycket bättre! Har liksom insett att jag och vi har det bättre utan dem.

Sayonara. 

I går kväll bestämde jag mig för att nu får det räcka. Jag tänker inte leva ett liv i ovisshet.

Under min nereperiod som jag hade förra veckan var det EN vän som brydde sig. En vän som jag knappt ens träffar. Det fick mig att öppna ögonen och inse att jag inte tänker ödsla mer energi på att försöka med er andra.

Så nu är det så här; Jag skiter i er. Jag tänker inte ta fler initiativ. 

Men vill ni ses så vet ni var jag finns och hur man kan nå mig. 

Tjillevipp!

Men vem gör inte det.

Tro mig jag försöker att bättra mig. Jag försöker att passa in. Jag hyser inte agg mot någon! (Förutom en person från tiden innan Andreas, men det är ju en helt annan historia.)

Jag tragglar inte. Jag går vidare.
Herregud, alla kläcker ur sig dumma saker då och då. Det är sånt som händer! Man MÅSTE lära sig att säga "ääähvafan, skit samma!" och gå vidare i livet med ett leende på läpparna. Ingen mår bra av att gå och vara småsur på nåt! Bättre att få det ur systemet en gång för alla. 

Det här är inte riktat mot någon in particular, bara allmänt sunt förnuft! 

Tack för mig och tjillevipp! 

Det är en konst. På sätt och vis. Fast om man rannsakar sig själv så är det ganska enkelt att hitta sina egna brister.

Men sen ska man våga erkänna dem också. Det gör jag gladeligen. Att fela är mänskligt.

• Jag är en språkhitler. Jag är väldigt mån om språk, såväl svenska som engelska, och att dessa ska behandlas väl. Den största anledningen är att jag inte står ut med lata människor. Såna som talar och skriver på ett visst sätt, bara för att det är så jobbigt att göra rätt. Det ÄR inte jobbigt, men de här människorna har fått det för sig så då försöker de inte ens.
   
• Jag gillar inte lata människor överlag, heller.
   
• Jag är en ordkaskad. Det händer ytterst sällan att jag kommer ihåg att vi bor i Sverige, så därför säger jag det jag tänker utan att linda in det. Det går allt som oftast åt helvete, men det kan jag leva med.
   
• Jag är en odisciplinerad tjockis. Men förr eller senare når jag alltid det mål jag har satt upp.
   
• Jag har en tendens att vilja hjälpa till lite för mycket. Det som händer då är att jag får skäll eller blir utnyttjad.
   
• Jag är en sarkastisk cyniker.
  
  
• Mer därtill, men jag vill ju inte framstå som ett komplett praktarsel. 

Vågar du erkänna dina fel och brister för dig själv?

Inte.

Okej, ett förtydligande - det inlägget jag skrev för en herrans massa veckor sedan gäller inte DIG eller DIG eler DIG eller DIG eller DIG. Det gäller folk. In general.

Snälla, jag har inte så tråkigt. Jag har bättre saker för mig än att sura. Det var en reflektion. Tråkigt när folk är så självupptagna att de tror att allt handlar om just dem.

Ja, jag tänkte ju bara säga det också. Anledningen till att jag har lösenordsskyddat är för att psykopatiska människor från mitt förflutna inte ska få tillgång till mitt liv. Bara så ni vet. Hoppas ni har tänkt på det när ni har delat ut lösenordet åt höger och vänster!