Haha. Folk säger "jag är så sjuuukt jäla dålig på att blogga nu asså!" när det har gått mer än tolv timmar sedan deras senaste blogginlägg.

Sist jag skrev nåt var den 14e december och dessförinnan var det i oktober! DET är dåligt bloggande.

Nyårslöften. Inget jag brukar ägna mig åt. nånsin. Förrän i år. I år har jag bestämt mig för att sluta vara så jävla fet. haha. Det blev mitt löfte till Andreas och mig. Sen har jag en klänning jag ska lyckas dra upp dragkedjan på i sommar också. Men de två löftena går liksom hand i hand.

Jag och Andreas har avlagt ett gemensamt nyårslöfte. I år SKA vi åka utomlands. No questions asked (förutom de uppenbara som "när och var").

Jag är sååå sugen på Italien. Så det lär det bli. Andreas bryr sig ju inte, som vanligt. haha.

Jag är också galet sugen på New York, men det får bli när vi har två löner igen. Då ska vi leva loppan. jösses!

Tira har noskvalster. Måste komma ihåg att ringa djurkliniken imorgon. 

Jag är shoppingsugen. Men jag kan inte shoppa kläder till mig själv, eftersom de inte kommer passa om några veckor när helgsvället har lagt sig, och inredning hittar jag aldrig nån jag gillar. Så det lutar åt kläder till Ella. Har faktiskt inte köpt kläder till henne på länge. Så det så!

Idag var jag och Ella på ettårs-kalas. Kul att träffa lite nygammalt folk. Även om deras knoddar är liiite för små för Ella än så länge. Hon får liksom inte ut så mycket av dem. De är mest jobbiga och ska hålla på med hennes saker, haha.

Tjillevipp! 

Men inga ord formas i huvudet.

Jag blir tammefan tokig på folk. Alltså varför försöker folk vrida på allt så det till slut bara blir löjligt, i stället för att bara erkänna att man sagt/agerat fel eller olämpligt?

Varför är ärligheten så svår att hantera? Alla vill alltid ha ärliga vänner, men är man ärlig så är man ingen vän. Logiken liksom.. finns inte.

Jag är så avundsjuk på små barn och djur. Där är allt logiskt. Det är ärligt och helt utan konstigheter.

Nätstake (eng. web cojones), förresten. Undrar om jag ska föreslå det som ett nytt begrepp för SAOL. Eller åtminstonde lägga in det på wikipedia.
Nätstake är något som, i takt med att internet blir större, fler och fler besitter. Det är förmågan att spy ur sig all möjlig dynga på nätet, men när det kommer till kritan och man blir konfronterad är det inte mycket till stake kvar. Om ens nån.

Aldrig, aldrig, aldrig någonsin kommer jag att stå vid sidan utan att säga nåt och låta människor i min närhet bli utnyttjade eller sårade.

Det går inte att komma undan. Jag låter det inte sippra ut i sanden och försvinna.

Jag ska börja med att förklara mig religiöst neutral. Jag tror på inget. I alla fall inget som har med Bibeln, Jesus och Gud att göra.

På förekommen anledning, alldeles nyss faktiskt, så har jag reflekterat över det här idag;
Den här svenska bristen på tro är ett ämne för sig. Men att svenskar är så rädda för att vara religiösa är egentligen det mest intressanta.

Det är som att det ligger en skamsenhet över att tro på Gud och allt som hör där till. Men varför? Och varför är folk idag, år 2011, fortfarande rädda för kyrkan? Det finns inget hus i världen som är så öppet som Svenska kyrkan. Jag beundrar den svenska kyrkan och all verksamhet runtomkring den. Alla är välkomna! Det spelar ingen roll vad du har för religiös åsikt (eller brist på), sexuell läggning eller yrke. Du är lika välkommen oavsett. (Det finns självklart undantag. En del kyrkor som är lite mer trångsynta.)

När du kommer innanför dörrarna till ovan nämnda kyrka är det ingen som kommer att haffa dig och ifrågasätta din religion eller tro. Ingen kommer att pracka på dig en religion eller tro. Du får vara precis som du är.

Orden "Det är lättare att förneka när man inte är i just en super laddad kyrka" yttrades idag. Kyrkan är vad man gör den till.

För mig är kyrkan avkoppling. Det är ett ställe där man kan tänka ifred. Ett ställe där barn får vara barn och gamla får vara gamla. 

För att inte tala om hur vackra kyrkor är. Allt detta handarbete. All historia som finns på och i väggar och tak.

Jag kommer att ta (och har tagit) med Ella till kyrkan på olika evenemang, konserter och säkerligen några gudstjänster där nån vi känner sjunger. För jag tycker att hon ska få välja själv om hon vill tro på något eller någon.

Summa sumarum, vad finns där att vara rädd för? Vad finns där som man inte klarar av?

Alltså.. Nu blev det ju med den här bloggen precis som med den förra. Jag drar mig för att skriva i den för att det har varit så mycket mörkt och deprimerande ett tag.
Men sen jag kom till insikt förra veckan så har jag verkligen mått mycket bättre! Har liksom insett att jag och vi har det bättre utan dem.

Sayonara. 

I går kväll bestämde jag mig för att nu får det räcka. Jag tänker inte leva ett liv i ovisshet.

Under min nereperiod som jag hade förra veckan var det EN vän som brydde sig. En vän som jag knappt ens träffar. Det fick mig att öppna ögonen och inse att jag inte tänker ödsla mer energi på att försöka med er andra.

Så nu är det så här; Jag skiter i er. Jag tänker inte ta fler initiativ. 

Men vill ni ses så vet ni var jag finns och hur man kan nå mig. 

Tjillevipp!