Senaste inläggen

Av creepit - 23 mars 2011 12:38
Det här inlägget är lösenordsskyddat.
Lösenord:  
Av creepit - 22 mars 2011 12:52
Det här inlägget är lösenordsskyddat.
Lösenord:  
Av creepit - 21 mars 2011 20:04
Det här inlägget är lösenordsskyddat.
Lösenord:  
Av creepit - 21 mars 2011 00:42
Det här inlägget är lösenordsskyddat.
Lösenord:  
Av creepit - 19 mars 2011 22:56
Det här inlägget är lösenordsskyddat.
Lösenord:  
Av creepit - 18 mars 2011 23:38

Varje dag blir jag lika arg och besviken.

Det svenska språket är påväg bort. Det ersätts sakta men säkert av särskrivningar, syftningsfel, felanvända uttryck och så vidare. Därför blir jag arg.


Det värsta är att folk är aktivt dumma! Nu menar jag inte dumma som i "dumma dej!!" utan dumma som i korkade.

Det är ytterst få som kan ordentlig svenska. Det vore en sak om de var bättre på ett annat språk men fallet är inte ens så. Det är ren lathet! Därför blir jag besviken.


Ungdomar idag kan ju knappt skriva en komplett mening. Meningar som "ja tkr 7kt mkt om dej!" är helt accepterad i tonårsvärlden. Något som för mig är fullkomligt bisarrt.


Jag möts av det varje dag. Folks aktiva dumhet.

Jag kommer aldrig att förstå det. Hur kan man välja att framstå som mer korkad än vad man egentligen är?

Av creepit - 17 mars 2011 13:49

Jag förstår inte det här. När folk känner sig övertrampade i en diskussion kommer alltid "Mäh, fan vad du tar åt dig!" och/eller "Jag får säga och tycka precis vad jag vill".

Varför skulle det vara så farligt att ta åt sig av något man har sett eller hört? Hur kan man använda det som ett.. förolämpningsargument?

Jag har aldrig, i en diskussion, varken hört eller sett någon säga "Så får du inte säga." eller "Du får INTE säga och tycka vad du vill".

Men ändå är dessa meningar det vanligaste folk drar till med när det börjar bli lite jobbigt i en diskussion, konversation eller argumentation.


Varför kan folk i stället inte svälja stoltheten och säga "oj, ja.. nu har du ju faktiskt rätt"?

Av creepit - 15 mars 2011 22:42

Jag läste just en intressant grej.

En tjej/kvinna hade tagit en "hemmafrudag". Under den här dagen hade hon pysslat om sig själv och lyxlirat.

Absolut inget fel på det. Läs inte sånt som inte står.


Det jag reflekterade över var användandet av ordet hemmafru. För mig innebär det att vara hemma och ta hand om hem och familj. Det är det som, för mig, definierar ordet hemmafru.

Det andra kallar jag för lyxhustru.


Jag tycker att man vanärar dåtidens hemmafruar genom att kalla "lyxlivet" för hemmafruliv.

Men det kan ju vara så att det bara är den här tjejen/kvinnan som kallar det så?

Presentation

Min blogg är av mig, för mig och för några andra. En del av bloggen är till och med för allmän beskådan. Eftersom ingen utomstående har något intresse av mitt privatliv så tänker jag hålla det just privat.

Fråga mig

3 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2012
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Ovido - Quiz & Flashcards