Alla är så lata.

Nu menar jag inte fysiskt, för det är jag själv mästare på, utan psykiskt lata.

"Det gåååår inte att sluta röka!". Den är min antifavorit. haha. Ett nytt ord.

Det går visst. Det handlar bara om att sluta vara så förbannat lat. Det är ju självklart bekvämare att fortsätta röka, för då behöver man ju inte hitta på nåt annat att göra och man behöver ju inte anstränga sig.

Jag är ett levande exempel på att det går.

Jag har alltid, i bakhuvudet, haft vetskapen att nikotinberoende är mestadels mentalt. Jag rökte i.. fem år. Nåt sånt. Kanske sex år.

Sen blev jag gravid och slutade omedelbums att röka. Det enda jobbiga med att sluta röka var att jag nu blev tvungen att sitta still i reklampauser.

Nej, butch up, skaffa lite stake och sluta röka nu era latarslen.

Jag firar bara fettisdagen idag.

Vet ni varför?

För jag tycker att det är bullshit att tjata om jämställdhet och sen ge kvinnorna en egen dag. Männen har ingen egen dag. Jämställt? Nej.

Alltså skiter jag i det. Jag tycker att alla kan ha alla dagar i stället. Där snackar vi rättvisa och jämställdhet.

Humbug.

Update: Nu har jag ätit semlor hela dagen och nu tänker jag krama om min sambo lite extra mycket för att hans kön inte har nån egen dag.

Ibland släpper jag ut vreden. From hell. Och då hamnar det ofta här, i skrivna ord. Bättre det än att jag släpper ut den i verkligheten med talade ord. Här kan jag rikta min ilska, i verkligheten är det första bästa person i närheten som får utstå det.

And it ain't pretty.

Men, fördelen är att jag inte är långsint. Min syn på olika människor förändras bara.