När två föräldrar väljer att separera.

Jag fattar inte hur så många kan tycka att det är en "frihet" att vara utan sitt barn varannan vecka eller två dagar i veckan eller hur man nu har delat upp det i en separaion.

För mig är det fullkomligt obegripligt hur man kan vilja vara ifrån sitt barn så mycket. Jag har ångest när jag ska lämna mitt barn över en natt.

Sjuka människor. Varför skaffar man barn då? Om man ser det som en lättnad att bli av med dem varannan vecka och "slippa" 50% av deras liv, menar jag.

Jag är glad över att jag inte har någon sådan mentalt labil, självisk och självupptagen människa i min närhet.

 

Emma

17 april 2011 03:17

Bra fråga:) Att få vara ifrån sitt barn någon natt kan vara nyttigt för både föräldern och barnet men då finns ju en STOR saknad men att missa så mycket av barnets liv om man bara skulle ha 50%, nej usch, det skulle jag inte palla. Jag är själv under ett dygn nu och blir underbart glad för alla bilder jag får skickat till mig så jag ändå kan följa det han gör!

http://emmis81.wordpress.com

creepit

17 april 2011 12:37

Ja absolut, man mår bra av att sakna varandra. IBLAND. Men inte så ofta och framför allt är det inte mentalt friskt att _vilja_ vara ifrån sitt barn längre stunder. Då har man problem på djupare nivåer och behöver ta hand om dem i stället.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Haha. Folk säger "jag är så sjuuukt jäla dålig på att blogga nu asså!" när det har gått mer än tolv timmar sedan deras senaste blogginlägg. Sist jag skrev nåt var den 14e december och dessförinnan var det i oktober! DET är dåligt bloggande.   N...

På förekommen anledning måste jag ju bara lägga ut en bild på mina marsipanfigurer från förra året. Och ja, det är grisrumpor. Och en ask spindelägg..?   ...

Dagen har nått sitt slut och kvar sitter jag med en enda liten fundering. Eller okej - jag har hundra funderingar, men det här får bli den det blir.HUuuuuuur kan folk tycka om choklad med apelsinsmak!? Det är så äckligt. Faktiskt _äckligt_. Romerska ...

Men inga ord formas i huvudet.   Jag blir tammefan tokig på folk. Alltså varför försöker folk vrida på allt så det till slut bara blir löjligt, i stället för att bara erkänna att man sagt/agerat fel eller olämpligt? Varför är ärligheten så svår...

Aldrig, aldrig, aldrig någonsin kommer jag att stå vid sidan utan att säga nåt och låta människor i min närhet bli utnyttjade eller sårade. Det går inte att komma undan. Jag låter det inte sippra ut i sanden och försvinna. ...