Jag ska börja med att förklara mig religiöst neutral. Jag tror på inget. I alla fall inget som har med Bibeln, Jesus och Gud att göra.

På förekommen anledning, alldeles nyss faktiskt, så har jag reflekterat över det här idag;
Den här svenska bristen på tro är ett ämne för sig. Men att svenskar är så rädda för att vara religiösa är egentligen det mest intressanta.

Det är som att det ligger en skamsenhet över att tro på Gud och allt som hör där till. Men varför? Och varför är folk idag, år 2011, fortfarande rädda för kyrkan? Det finns inget hus i världen som är så öppet som Svenska kyrkan. Jag beundrar den svenska kyrkan och all verksamhet runtomkring den. Alla är välkomna! Det spelar ingen roll vad du har för religiös åsikt (eller brist på), sexuell läggning eller yrke. Du är lika välkommen oavsett. (Det finns självklart undantag. En del kyrkor som är lite mer trångsynta.)

När du kommer innanför dörrarna till ovan nämnda kyrka är det ingen som kommer att haffa dig och ifrågasätta din religion eller tro. Ingen kommer att pracka på dig en religion eller tro. Du får vara precis som du är.

Orden "Det är lättare att förneka när man inte är i just en super laddad kyrka" yttrades idag. Kyrkan är vad man gör den till.

För mig är kyrkan avkoppling. Det är ett ställe där man kan tänka ifred. Ett ställe där barn får vara barn och gamla får vara gamla. 

För att inte tala om hur vackra kyrkor är. Allt detta handarbete. All historia som finns på och i väggar och tak.

Jag kommer att ta (och har tagit) med Ella till kyrkan på olika evenemang, konserter och säkerligen några gudstjänster där nån vi känner sjunger. För jag tycker att hon ska få välja själv om hon vill tro på något eller någon.

Summa sumarum, vad finns där att vara rädd för? Vad finns där som man inte klarar av?

Alltså.. Nu blev det ju med den här bloggen precis som med den förra. Jag drar mig för att skriva i den för att det har varit så mycket mörkt och deprimerande ett tag.
Men sen jag kom till insikt förra veckan så har jag verkligen mått mycket bättre! Har liksom insett att jag och vi har det bättre utan dem.

Sayonara. 

I går kväll bestämde jag mig för att nu får det räcka. Jag tänker inte leva ett liv i ovisshet.

Under min nereperiod som jag hade förra veckan var det EN vän som brydde sig. En vän som jag knappt ens träffar. Det fick mig att öppna ögonen och inse att jag inte tänker ödsla mer energi på att försöka med er andra.

Så nu är det så här; Jag skiter i er. Jag tänker inte ta fler initiativ. 

Men vill ni ses så vet ni var jag finns och hur man kan nå mig. 

Tjillevipp!

Herregud jag spyr på jantefjantar och avundsjuka. Folk tappar ju fattningen fullständigt på grund av den.
Varför kan vi inte glädjas åt varandras framgångar och val i livet i stället för att avundas dem?
 

Faktiskt allt jag har att säga om saken.

Nåt som är så fruktansvärt irriterande och enerverande är folk som inte vågar kliva utanför sin lilla töntiga låda.

När allt är fyrkantigt, lagom och precis som det alltid har varit - då är alla nöjda.

Och jag spyr på det.

Jag drabbas av bakslag efter bakslag och blir sviken gång på gång men jag slutar tamejfan aldrig att försöka.

Det spelar ingen roll hur många dåliga ursäkter ni kommer på. Jag kommer alltid att veta varför ändå.

Nån gång i veckan ska vi göra en favorit från förra året i repris! Nämligen en västerbottensostpaj med kantareller. SÅÅÅ gott! Dessutom både GI- och LCHFvänligt.

Receptet är för 8 portioner

300 g Philadelphiaost

400 g riven västerbottensost (för plånkans skull köp INTE färdigriven. Den kostar dubbelt så mycket!!)

1 dl finhackad dill

3 ägg

500 g kantareller

1 msk smör, till stekning

1 krm salt

1 krm vitpeppar

Sätt ugnen på 175°. Vispa ihop ostarna med elvisp och tillsätt dillen. Vispa därefter ner äggen, ett i taget.

Smörj och bröda en rund bakform (ca 26 cm i diameter) med löstagbar botten.

Häll i ostsmeten och grädda i mitten av ugnen i cirka 30 minuter. Smeten ska fortfarande vara lite lös i mitten. Låt svalna.

Stek kantarellerna i smör, smaka av med salt och vitpeppar och toppa pajen med dem.

Enjoy!