Jag såg en bit av ett program på tv här om dagen. Det handlade om en man i England som åkte runt och hjälpte folk med sina hundar.

Bekymret var att den här snubbens teknik byggde på att skrämma hunden till underkastelse.

När hunden gjorde nåt fel gjorde han bokstavligen det. Han skrämde hunden till underkastelse. Skrek högljutt i långa meningar och gjorde stora rörelser mot hunden. Varvid hunden givetvis backade undan och drog svansen mellan benen.

REN IDIOTI!

Jag blir så förbannad på dessa människor.

De gånger jag höjer rösten åt en hund är det inte ett sätt att uppfostra hunden. Det är blott ett mentalt nederlag från min sida. Jag vill inte egentligen åstadkomma något med det eftersom jag ändå vet att det är bullshit att hålla på och gorma åt ett djur..

Men det är där man ser en markant skillnad mellan människa och djur. Jag är verkligen människa. Jag agerar mycket emotionellt gentemot mina egna djur. För att jag har känslor för dem. Det är så människan funkar. Det är därför jag inte lyckas hela vägen med uppfostran med min egen hund.

Skomakarens barn har de sämsta skorna.

I en värld där människan inte finns och kan förstöra skulle jag utan att tveka vilja vara djur.

Okej, jag förstår om man verkligen inte tycker om att laga mat. Men annars, varför väljer man klyftpotatis på påse, när man kan göra det SÅ mycket godare, nyttigare och klimatsmartare själv?

Det är ju dessutom busenkelt!

Så här va:

Du köper 1 kg potatis, fast sort. Du sköljer av dem. Du behöver inte skala dem.

Du skär dem i klyftor, lägger klyftorna i kokande lättsaltat vatten i tre minuter.

Du häller upp dem på en plåt, ringlar över olivolja och låter klyftorna ånga av. 15-20 minuter i 225° C och vips! Så har du universums godaste klyftpotatis.

Så enkelt är det och jag vill att vi alla ska slå ett slag för ekologiskt tänkande!