Jag såg en bit av ett program på tv här om dagen. Det handlade om en man i England som åkte runt och hjälpte folk med sina hundar.

Bekymret var att den här snubbens teknik byggde på att skrämma hunden till underkastelse.

När hunden gjorde nåt fel gjorde han bokstavligen det. Han skrämde hunden till underkastelse. Skrek högljutt i långa meningar och gjorde stora rörelser mot hunden. Varvid hunden givetvis backade undan och drog svansen mellan benen.

REN IDIOTI!

Jag blir så förbannad på dessa människor.

De gånger jag höjer rösten åt en hund är det inte ett sätt att uppfostra hunden. Det är blott ett mentalt nederlag från min sida. Jag vill inte egentligen åstadkomma något med det eftersom jag ändå vet att det är bullshit att hålla på och gorma åt ett djur..

Men det är där man ser en markant skillnad mellan människa och djur. Jag är verkligen människa. Jag agerar mycket emotionellt gentemot mina egna djur. För att jag har känslor för dem. Det är så människan funkar. Det är därför jag inte lyckas hela vägen med uppfostran med min egen hund.

Skomakarens barn har de sämsta skorna.

I en värld där människan inte finns och kan förstöra skulle jag utan att tveka vilja vara djur.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Haha. Folk säger "jag är så sjuuukt jäla dålig på att blogga nu asså!" när det har gått mer än tolv timmar sedan deras senaste blogginlägg. Sist jag skrev nåt var den 14e december och dessförinnan var det i oktober! DET är dåligt bloggande.   N...

På förekommen anledning måste jag ju bara lägga ut en bild på mina marsipanfigurer från förra året. Och ja, det är grisrumpor. Och en ask spindelägg..?   ...

Dagen har nått sitt slut och kvar sitter jag med en enda liten fundering. Eller okej - jag har hundra funderingar, men det här får bli den det blir.HUuuuuuur kan folk tycka om choklad med apelsinsmak!? Det är så äckligt. Faktiskt _äckligt_. Romerska ...

Men inga ord formas i huvudet.   Jag blir tammefan tokig på folk. Alltså varför försöker folk vrida på allt så det till slut bara blir löjligt, i stället för att bara erkänna att man sagt/agerat fel eller olämpligt? Varför är ärligheten så svår...

Aldrig, aldrig, aldrig någonsin kommer jag att stå vid sidan utan att säga nåt och låta människor i min närhet bli utnyttjade eller sårade. Det går inte att komma undan. Jag låter det inte sippra ut i sanden och försvinna. ...