Jag förstår inte det här. När folk känner sig övertrampade i en diskussion kommer alltid "Mäh, fan vad du tar åt dig!" och/eller "Jag får säga och tycka precis vad jag vill".

Varför skulle det vara så farligt att ta åt sig av något man har sett eller hört? Hur kan man använda det som ett.. förolämpningsargument?

Jag har aldrig, i en diskussion, varken hört eller sett någon säga "Så får du inte säga." eller "Du får INTE säga och tycka vad du vill".

Men ändå är dessa meningar det vanligaste folk drar till med när det börjar bli lite jobbigt i en diskussion, konversation eller argumentation.

Varför kan folk i stället inte svälja stoltheten och säga "oj, ja.. nu har du ju faktiskt rätt"?