Jag läste just en intressant grej.

En tjej/kvinna hade tagit en "hemmafrudag". Under den här dagen hade hon pysslat om sig själv och lyxlirat.

Absolut inget fel på det. Läs inte sånt som inte står.

Det jag reflekterade över var användandet av ordet hemmafru. För mig innebär det att vara hemma och ta hand om hem och familj. Det är det som, för mig, definierar ordet hemmafru.

Det andra kallar jag för lyxhustru.

Jag tycker att man vanärar dåtidens hemmafruar genom att kalla "lyxlivet" för hemmafruliv.

Men det kan ju vara så att det bara är den här tjejen/kvinnan som kallar det så?

Alla är så lata.

Nu menar jag inte fysiskt, för det är jag själv mästare på, utan psykiskt lata.

"Det gåååår inte att sluta röka!". Den är min antifavorit. haha. Ett nytt ord.

Det går visst. Det handlar bara om att sluta vara så förbannat lat. Det är ju självklart bekvämare att fortsätta röka, för då behöver man ju inte hitta på nåt annat att göra och man behöver ju inte anstränga sig.

Jag är ett levande exempel på att det går.

Jag har alltid, i bakhuvudet, haft vetskapen att nikotinberoende är mestadels mentalt. Jag rökte i.. fem år. Nåt sånt. Kanske sex år.

Sen blev jag gravid och slutade omedelbums att röka. Det enda jobbiga med att sluta röka var att jag nu blev tvungen att sitta still i reklampauser.

Nej, butch up, skaffa lite stake och sluta röka nu era latarslen.