Jag känner mig så säker i mammarollen nu, att det spelar ingen roll vad nån säger. Jag tar inte åt mig. Och ännu bättre - jag vet nu att jag vet bättre. Man blir inte sämre som mamma än vad man gör sig. Låt ingen få dig att tro annat!

DET är en lärdom man lär sig ganska snart som förälder.

Listen to your heart above all other voices. - Martha Kagan

(Det här är inte en reflektion över något som har hänt mig idag. Det är en reflektion in general. Så folk vet bättre.)   

Alltså allvarligt, det här med skatt för feta. Det är ju en bra tanke om det skulle vara merparten av det svenska folket som lider av fetma. Eller åtminstone mer än hälften.  DÅ kan vi snacka att de kostar samhället mer pengar och yaddayadda.

Men i nuläget alltså... Det är en handfull människor som har försatt sig i den situationen. Det är inte värt att höja skatten för dessa människor. Ska vi höja skatten för alla minoritetsgrupper som kostar samhället pengar så är det i slutändan lika bra att höja skatten för ALLA.

För nästan alla passar ju in i nån form av minoritetsgrupp, eller hur?

Dessutom - var går gränsen för fetma? Man måste ta hänsyn till ålder, längd och mycket mer innan man kan säga att två personer som väger 150 kg är lika feta.

Näe, tacka vet jag jobbskatteavdrag! Där snackar vi logik! Men det tar vi nån annan gång.